Det var glada miner och lite hyzz när Zorrow besökte Skåne/Blekinge för första gången i vår seriehistoria. I Hässleholm gled raggarna runt varv efter varv utanför Turbanhallen där affichen utanför skvallrade om Allsvensk premiär. Solen sken i den lilla orten som vi Zupportrar snart hade sett utan alltför många steg.Det började hyfsat i vår första allsvenska match, vi var med bra till 6-7 rutor och hade hyfsad chans på 3-2 OM vi satt lite kryss i slutet. Det gjorde vi inte men 59:an gjorde det och det blev uppförsbacke. Samma läge i den andra serien då det åter visade sig att inte bara Zorrow är bra på att spurta som vi var starka på förra säsongen. 59:an var bättre på det. Vi spelade bättre för varje serie men var långt ifrån att ta nån poäng. Det var dock inga ledsna miner (ja nån kanske) för det. Vi hade ändå kul och fick känna på att det krävs att va mä hela tiden på den här nivån. MEN det kommer. Ett stort glädjeämne här var Emil från Västerås som visade härlig spelstyrka och bra även Jensa o Putte. Det var en liten men trevlig hall dom hade i Hässleholm även om man undrar varför en allsvensk match som ska starta kl 12 är nästan timmen försenad.Olofström blev en annorlunda bowlingupplevelse på flera sätt. Mitt ut i ingenstans hade en lantgård blivit bowlinghall. En tät pelarrad skalade av hallen i 6+4 banor så det var lite besvärligt att va supporter. JA, motståndet var ännu besvärligare. Olofström satsade förra året på att nå elitserien men föll i kvalet och värvade tre nya starka. Vi var helt chanslösa från nästan första rutan. Det var spel mot ett mål matchen igenom. JA, vi var faktiskt aldrig riktigt nära att spräcka nollan ens. Jag är ganska säker på att inget lag kommer att ta poäng här i år även om vi kanske var lite väl bleka att läsa av deras kluriga banprofil. Olofströms 7063 var klubbrekord.En kvartett kom upp till hyfsad nivå här. Micke ö, Emil, Jensa och Snucke som doppade i slutserien annars hade han varit parispelare.Helgens höjdare var Puttes hyzz. Vad det var lär ni alla märka inom kort.Om man får uppleva en sån glädje och härlig stämning trots förlust med 3-37 så undrar man hur det ska bli när vi vinner. Det var härligt att se att alla hela tiden kämpade trots att det var motigt.Ett stort tack till Sören som rattade oss fram och tillbaka på ett förnämligt sätt och Gunnarsson som såg till att den Goe från götet kom med på rezan./Wrig.zupportermilaren
